Humlen klättrar så vild och så tokig,
slår knut på sig själv och blir alldeles krokig.
Den håller sig fast i minsta grej,
och om jag satt still tog den nog tag i mig.
Den slingrar och växer sommaren lång,
och vårt parasoll blev en humlestång.
Sen får den kottar, ljusgröna fina,
dom brukar jag hänga i öronen mina.
Tycker Lena Anderssons visa passar så bra till bilden av min humlebuske! Från början planterade vi tre stycken som skulle klänga upp på altanen men det blev alldeles för mycket grönt. Man såg knappt ut. Vi tog bort två och har nu bara en kvar men den är helt fantastisk. Den växer säkert några decimeter varje dag och den hittar hela tiden nya vägar. Den går liksom inte att styra. Tycker det är rätt så härligt, allt ska man inte ha kontroll över!!
Håller med ...humle är fantastisk. Det är häftigt när den tar sin egen väg. Just nu är det Blomman för dagen som vill ut och tar sin egen väg här. Jag får passa den varje dag annars klänger den sig fast i ljuslyktor och i varandra. Kram Eva
SvaraRaderaJag gillar min humle. Häftigt hur fort den växer och hur den klänger sig fast i allt.
SvaraRaderaKram Marie
Vilken fin humlevisa... har aldrig hört den förr. Och den stämmer med verkligheten, man kan nästan se humlen växa. I kväll ska jag på växtauktion och har tänkt mig att ropa in en till, om det finns någon, vill säga!
SvaraRaderaLev väl.
Kram Eva-Mari
Vad snabbt den verkar växa!
SvaraRaderaJag har problem med min blogg, får se om kommentaren fastnar?
Kram Helena