Humlen klättrar så vild och så tokig,
slår knut på sig själv och blir alldeles krokig.
Den håller sig fast i minsta grej,
och om jag satt still tog den nog tag i mig.
Den slingrar och växer sommaren lång,
och vårt parasoll blev en humlestång.
Sen får den kottar, ljusgröna fina,
dom brukar jag hänga i öronen mina.
Tycker Lena Anderssons visa passar så bra till bilden av min humlebuske! Från början planterade vi tre stycken som skulle klänga upp på altanen men det blev alldeles för mycket grönt. Man såg knappt ut. Vi tog bort två och har nu bara en kvar men den är helt fantastisk. Den växer säkert några decimeter varje dag och den hittar hela tiden nya vägar. Den går liksom inte att styra. Tycker det är rätt så härligt, allt ska man inte ha kontroll över!!